Tillbaka efter några veckors julledig hemma i Östersund. Hur har det varit då? Jo tack ganska bra. Förutom att jag var sjuk halva tiden så var det alla tiders. Och angående sjukdomen så är jag vid det här laget så van att jag knappt tänker på att jag är sjuk längre. Men nog om det. I Östersund var det väldigt snöigt och fint, det är inte Lund. Här är det grått och tråkigt, men det har väl säkert sin charm det också. Annars skulle det inte bo så förbannat mycket folk här nere. Eller så förstår dom inte bättre helt enkelt. Idag var första dagen på skolan efter juluppehållet. Vi började lite lätt med en hel dag med insatsövningar i ett gäng brinnande hus. Det var sjukt roligt och vi var sjukt grymma! Vi fick massor med beröm av instruktörerna som tyckte att vi löste alla problem på sätt som det oftast tar många års erfarenhet att komma underfund med. Och är inte det ett bra betyg så vetefasen! Därför tyckte jag att vi ska gå ut med den inställningen på praktiken vi ska påbörja nästa vecka att vi redan kan allt och försöka lära dom på räddningstjänsten i Malmö hur man ska göra saker och ting. Läraren tyckte det var en alldeles utmärkt idé, om man vill vara säker på att inte få en anställning efter skolan. Jag får se hur jag gör, har inte riktigt bestämt mig än.

Min lilla Saab hade vi (Therese) ställt in i ett parkeringshus inte så långt från där vi bor. Detta för att den ska slippa stå utomhus och hålla borta alla små gangsters som verkar bo i dom här delarena av landet. Det visade sig inte hjälpa ett dugg eftersom det ändå var punka på vänster framdäck. Men det löste jag snabbt och enkelt med en skvätt punkasprej som jag hade sparat om det skulle bli riktigt kallt någon gång. Dagen därpå när Therese skulle cykla till jobbet upptäckte hon till sin fasa att det även var punka på bakdäcket på hennes cykel. Jag är nästan helt säker på att någon är ute efter oss. Det kan inte vara tillfälligheter… Måste bara komma på vem jag kan ha retat så mycket. I vilket fall så fick Therese helt enkelt ta min cykel till jobbet den dagen. Det såg fantastiskt roligt ut då hon är så liten och cykeln är så stor. Jag kunde från balkongen höra folk skratta ända nere vid tågstationen. När skratten hade slutat eka mellan husväggarna skred jag till verket med att laga den lilla punkteringen. Jag bar ner cykeln till hobbyrummet som vi har i vårt hus. Där skruvade jag av hjulet och tog upp det till lägenheten för att göra finliret där. Det visade sig dock ganska snabbt att hålet var stort som en femkrona både i slangen och däcket och därför var näst intill olagbart. Då var det bara att pallra sig ner på stan och inhandla ny slang och nytt däck och sedan mixtra lite och skruva ihop det hela så var det som en helt ny cykel. Bitvis i alla fall. Therese blev överlycklig och överöste mig med pussar och lovord och började tjata om giftermål och allt möjligt konstigt. Jag var tvungen att ljuga ihop en historia om att jag fått hjälp av grannen och att jag nästan inte gjort någonting själv för att hon skulle lugna ner sig.

Imorrn ska jag åka ut till skolan en sväng och tvätta larmstället och träna lite och sedan basta. Det är en lagom skoldag tycker jag. Resten av den här kvällen ska jag ägna åt själavård och bibelläsande. Shalom!