Blog Image

Livet i Lund

Mitt försök att bli brandman

Ja vad kan jag säga... Nu är jag tillbaka igen. Fortfarande samma åsikter om allt vad bloggar heter men också samma iver att få dela med mig om vad som händer i mitt liv, långt från tryggheten hemma i Jämtland. Mycket är annorlunda den här gången. För det första så har jag bytt vapendragare. Från Pölsa till Therese. Utan att någon ska ta illa upp så vill jag mena att jag har bytt upp mig.

Eftersom jag har blivit en seriös kille och slutat med allt trams så ska jag, utan några som helst fyndigheter eller annat lustigt, kalla den här dagboken: Livet i Lund - Mitt försök att bli brandman

Fotont

Dagbok Posted on Sun, March 01, 2009 11:23:12

Jag har ont. I hela kroppen. Varför? Vi spelade fotboll på jobbet i förrgår. Det kanske inte låter så farligt, men om man tar vilken lagsport som helst och istället för vanligt folk slänger in ett gäng brandmän höjs tuffhetsgraden rejält och skaderisken blir avsevärt mycket högre. Inte för att jag har skadat mig speciellt allvarligt men överlag blir spelet bra mycket hårdare och man får hela tiden vara på tå annars får man sig en tryckare. Men jag klarade mig ändå rätt bra som nyast och yngst med en öm kropp och ett par blåmärken. Jag fick även två rejäla skavsår. Men det kan jag inte skylla på annat än mina skor så det blir nog en tripp till Stadium någon dag framöver. När jag kan gå igen.

Förra helgen åkte jag, Leffe och Joel till Stockholm för att, i alla stillhet, avnjuta en konsert med en orkester vid namn AC/DC. Vår resa började på lördagen. Jag kom hem från jobbet vid halv nio på morgonen och tänkte att jag efter ett hårt arbetspass var värd en kall öl. Några öl och timmar senare satt vi alla tre på tåget och avnjöt det flytande guldet och försökte bjuda våra grannar på andra sidan gången. Det gick lite sådär eftersom dom skulle åka vasaloppet dagen efter. Synd för dom, mer till oss. Ytterligare ett gäng öl och timmar senare var vi på plats i hufvudstaden där vi letade upp Stefans lägenhet där vi svidade om, åt middag och därefter firade Emelies födelsedag med pompa och ståt. Dagen efter spenderade vi i soffan med en pizza och försökte ladda om till självaste huvudattraktionen för helgen. Efter ett par tupplurar knäppte vi en öl på sängkanten och samlade nog med styrka för att bege oss ut i snöovädret och köa för en plats längst fram vid scenen. Vi var på plats vid Globen lite mer än en timme före insläppet och det var redan rätt mycket folk på plats. Men bara tio minuter efter vår ankomst växte kön rejält och vi kunde glatt konstatera att vi kommit precis i rätt tid. Vädret lämna rätt mycket att önska eftersom det snöade och var kallt och blåste. Men vi roade oss med lite öldrickning, allsång och snöbollskastning. En del av planen var att en av oss skulle smita iväg från kön och köpa hamburgare så vi kunde få lite näring innan konserten. Leffe sprang bort till närmaste McDonalds och inhandlade en tre McFeast och tre cheeseburgare. När vi petat i oss burgarna tittade Joel på mig och sa: ”Jag skulle kunna äta en till…”. Sagt och gjort så sprang han iväg för att köpa tre BigMac. Sedan var vi mätta och belåtna och kunde konstatera att tiden gått rätt fort och grindarna öppnades. Vi skyndade oss att hänga in jackorna i garderoben, köpte två öl och tog plats längst framme vid scenen. Och där stod vi tills konserten var slut och vi kunde, mycket nöjda, vandra hemåt i natten. Säga vad man vill om AC/DC men spela kan dom. Och Angus, vilken kille. Det är ingen tvekan om vem som är frontman i bandet och han måste ha kondition som vilken toppskidåkare som helst. Så efter en kort natts sömn och en lugn tågresa tillbaka till Lund kunde vi lägga ytterligare en toppenhelg till handlingarna.

Jag var på bokrea i måndags. Det blev tre fynd. Gomorra, en novellsamling av Edgar-Allan Poe och en bok om smoothies och juicer. En av böckerna gav jag till Therese, vilken får ni gissa själv.

I torsdags var jag och besiktade bilen. Det gick sådär. Man vet att det är illa när besiktningskillen börjar peka och skratta och ropa dit sina kollegor så dom också kan få skratta. Så nu har jag fyra detaljer som måste åtgärdas. Jag ska börja med att leta upp någon som kan svetsa. Till en början tänkte jag att det nog kunde bli rätt svårt då jag inte har så mycket kontakter i den branschen här nere. Sen kom jag på att jag jobbar faktiskt på en brandstation… Så det ska nog lösa sig! Ska även ta en tripp till skroten på tisdag och leta reservdelar. Än ger jag inte upp min Saab.

Apropå bil har jag kommit på att cykeln är en fantastisk uppfinning. Nu när jag köpt en stänkskärm till min cykel så använder jag den mer än någonsin. Jag köpte den för muckbidraget från lumpen och det är nog en av dom bästa investeringarna jag gjort. Både som transport och som komplement till löpträningen när man till exempel har ont i fötterna.

Idag ringde klockan 07:45 för att vi skulle hinna i tid till starten på Vasaloppet. Söndagen har vi hittills alltså spenderat i soffan och lyssnat på Jacob Hårds ljuva stämma och tittat på fina vinterbilder. Nu drar det snart ihop sig till upplopp och vi hoppas att Jerry äntligen får sin första seger.



Brandtorka

Dagbok Posted on Thu, February 12, 2009 22:44:36

Jag är nu ungefär tre veckor in i min praktik och än så länge är det både bra och dåligt. Bra är att jag trivs bra och alla är snälla och jag har lärt mig mycket nytt. Till exempel att enkelriktat bara är trams. Det dåliga är att det är väldigt lite larm… Dom i mitt skift påstår att det sällan är så lugnt som det varit sen jag kom. Det har till och med gått två nattpass då jag inte behövt kliva upp en enda gång, och det är lite tråkigt. Men innan det är sommar har jag förhoppningsvis fått min beskärda del. Om inte annat så har jag kommit igång väldigt bra med styrketräningen vilket känns skönt. Löpningen har också sakta men säkert träda in i mitt liv igen, men det går tungt som fan. Har tappat mitt löparpsyke lite grann och ger upp för tidigt. Men det är bara att bita ihop och bestämma sig så kommer nog även det på rätt spår.

Min ölpump fungerar nu fint kan jag meddela. Jag har tömt en tunna och imorrn kväll kan nog hända att det blir en till. Jag, Leffe och Joel ska nämligen ha lite uppvärmning tills vi ska på AC/DC. Vi ska alltså dricka öl och lyssna på AC/DC. (Therese jobbar om någon var orolig för henne.)

På lördag är det alla hjärtans dag. Det ska vi fira med att Therese ska jobba och jag ska återhämta mig. Så har vi det. På söndag har tydligen min kära sambo bjudit hit massa folk på brunch och semla. Jag har dock inte fått någon inbjudan så man kan nästan anta att jag är med och arrangerar det hela. Det ska bli spännande.

I förrgår hämtade jag vår lilla tv som har varit på reparation i fyra veckor. Dom hade bytt ut i princip hela tvn så jag var nöjd och glad när jag startade och började söka och ställa in kanalerna. Leendet vändes snart uppochner då det visade sig vara en stor röd flamma längst ner på skärmen. Det var alltså bara att packa ihop tvn och bege sig tillbaka till OnOff. Den skulle dock prioriteras den här gången så det kanske bara skulle ta två veckor. Kanske.

Idag har vi varit på spa. Jag tog ett Churchill-paket innehållande en helkroppsmassage och en helkroppspeeling. Inte en aning om vad Churchill har med det att göra men skönt var det. Att det var en försenad julklapp gjorde inte saken sämre.

Det snöar. Inte just nu men det har gjort, och det är minusgrader ute så snön ligger kvar. Helt sjukt.

Nu ska jag titta på när Therese bakar och göra klart mina sommarjobbsansökningar. Dessutom måste jag vara pigg och utvilad imorrn då jag ska få träffa den där hästen för första gången. Bruno heter han visst. Lite nervös är jag. Men det är nog värre för honom som inte alls är förberedd på att jag ska komma…

Ja just ja. På jobbet ligger det en bok full med citat från allt möjligt konstigt folk. Favoriten än så länge är: ”Det är roligt att leva. För då får en si hur det går.”

30 meter upp i luften.

Om man inte har köpt en p-skiva får man rita en själv.



Introduktion

Dagbok Posted on Wed, January 21, 2009 21:04:41

Idag sitter jag i köket och skriver. Det är lite konstigt. Kanske inte just för att jag sitter i köket utan mest för att Therese bakar någon sorts limpa med gröt i. Det kan möjligtvis vara så att hon har råkat mixa ihop två recept, men jag säger inget. Jag får helt enkelt hålla god min och låtsas att det är gott. När Therese inte bakar så går hon runt här inne i lägenheten i stövlar och leker att det regnar. Förhoppningsvis tar hon snart med sig dom till stallet så hon inte kan ha dom inne längre. Annars är livet ungefär som vanligt. Förutom på den lilla detaljen att jag nu inte går till skolan på dagarna utan istället går till en livs levande brandstation. Vi har haft tre dagars introduktion nu med bland annat rökdykning, fystester och en matlagningstävling. I matlagningstävlingen blev vi uppdelade i två lag. Vi som ska göra praktik i Malmö var ett lag och dom som ska vara i Lund i ett annat. Det gick ut på att vi i varje lag skulle åka och handla för max 600 kronor och sen laga en tre rätters middag för åtta personer som sen skulle bedömas av skiftet som jobbade. Vårt lag förlorade med en ynka liten poäng. Men vi vann huvudrätten och det var den som jag och Isac hittade på och lagade så jag är nöjd ändå.

På torsdag gör jag mitt första riktiga pass. Ett nattpass dessutom. Undrar om jag kommer kunna sova den natten? Spännande som fan ska det bli i alla fall! Att äntligen få se hur det går till i verkliga livet. Långt från skolans övningsfält och låtsasskadade dockor. Station Malmö centrum har dessutom ungefär 2600 larm om året vilket bäddar för att jag kommer få vara med om en del. Apropå skolan så kommer jag inte vara tillbaka där förrän i september. Det känns lite konstigt. Men förhoppningsvis kommer tiden fram till dess vara riktigt skoj!

I slutet av förra veckan gjorde vi en läkarundersökning inför praktiken. Det var en läkare och en sjuksköterska som gjorde undersökningen i en lite avskiljd byggnad på skolområdet. Utanför stod det två bilar. En rostig Mitsubishi Colt och en Porsche Cayenne. Det var inte svårt att gissa vem som ägde vilken. Och det var mitt lilla bidrag till debatten om sjuksköterskors löner.

Jag läste häromdagen en intressant artikel på ÖP’s hemsida. Det var om en tjej från Östersund som nästan hade blivit rånad i Malaysia. Och med intressant så menar jag: hur fan kan man skriva och publicera en sån artikel? Om personen i fråga verkligen hade blivit rånad och det hade varit i mitten av juli då det inte finns mycket annat att skriva om så kanske. Men annars tycker jag det är lite väl låg nivå. Herregud, jag skulle själv kunna fylla en hel tidning med ointressanta och helt obetydliga saker som nästan har hänt. Förstasidesnyheten skulle nog handla om Arne, 67, som en gång såg en man som nästan gick mot rött i centrala Bräcke. Men han hejdade sig i sista stund. ”Det hade kunnat gå illa” menar Arne och drar en lättnandes suck. Hur många kommer inte vilja läsa den fantastiska nyheten? Jag skrev till och med en liten kommentar till ÖP och frågade lite snällt om det verkligen var sådan nyhetstorka att man rapporterade om trams. Men den blev förmodligen inte godkänd att publiceras på hemsidan. Inget svar fick jag heller. Konstigt.

Vår kära tv är på service. Den har varit lite knäpp och stängt av sig några sekunder i tid och otid. Därför ska dom på Onoff nu testa den genom att ha den igång i en och en halv vecka i sträck och filma den hela tiden för att sen kunna kolla om det är någe knas. Jag hoppas att det inte är skattepengar som finansierar lönen för den stackarn som ska sitta och titta på filmen sen.

Förra veckan läste jag klart ’Brott och straff’ och jag måste säga att jag är mycket imponerad. Men samtidigt känns det lite konstigt om jag inte skulle bli det då man läser böcker som räknas till de stora klassikerna. Nu är jag nästan halvvägs in i boken jag fick i julklapp om Hell’s Angels. Förmodligen kan man tänka att den är lite vinklad men det känns ändå som en väldigt intressant bok som till stor del menar att det är media som skapade bilden som personerna sedan försökte leva upp till. Ska bli spännande att se var det slutar.

Nu ska vi äta kex och gammal ost som Therese har snott från jobbet. Även kladdkaka ser jag är framdukad så jag kommer inte behöva somna hungrig idag heller. Den nedersta bilden är från när jag och Marcus städade ur våra idrottsskåp på skolan. Roffe kan nog gissa vad som kom från mitt skåp.



Punka hit och punka dit

Dagbok Posted on Tue, January 13, 2009 22:12:39

Tillbaka efter några veckors julledig hemma i Östersund. Hur har det varit då? Jo tack ganska bra. Förutom att jag var sjuk halva tiden så var det alla tiders. Och angående sjukdomen så är jag vid det här laget så van att jag knappt tänker på att jag är sjuk längre. Men nog om det. I Östersund var det väldigt snöigt och fint, det är inte Lund. Här är det grått och tråkigt, men det har väl säkert sin charm det också. Annars skulle det inte bo så förbannat mycket folk här nere. Eller så förstår dom inte bättre helt enkelt. Idag var första dagen på skolan efter juluppehållet. Vi började lite lätt med en hel dag med insatsövningar i ett gäng brinnande hus. Det var sjukt roligt och vi var sjukt grymma! Vi fick massor med beröm av instruktörerna som tyckte att vi löste alla problem på sätt som det oftast tar många års erfarenhet att komma underfund med. Och är inte det ett bra betyg så vetefasen! Därför tyckte jag att vi ska gå ut med den inställningen på praktiken vi ska påbörja nästa vecka att vi redan kan allt och försöka lära dom på räddningstjänsten i Malmö hur man ska göra saker och ting. Läraren tyckte det var en alldeles utmärkt idé, om man vill vara säker på att inte få en anställning efter skolan. Jag får se hur jag gör, har inte riktigt bestämt mig än.

Min lilla Saab hade vi (Therese) ställt in i ett parkeringshus inte så långt från där vi bor. Detta för att den ska slippa stå utomhus och hålla borta alla små gangsters som verkar bo i dom här delarena av landet. Det visade sig inte hjälpa ett dugg eftersom det ändå var punka på vänster framdäck. Men det löste jag snabbt och enkelt med en skvätt punkasprej som jag hade sparat om det skulle bli riktigt kallt någon gång. Dagen därpå när Therese skulle cykla till jobbet upptäckte hon till sin fasa att det även var punka på bakdäcket på hennes cykel. Jag är nästan helt säker på att någon är ute efter oss. Det kan inte vara tillfälligheter… Måste bara komma på vem jag kan ha retat så mycket. I vilket fall så fick Therese helt enkelt ta min cykel till jobbet den dagen. Det såg fantastiskt roligt ut då hon är så liten och cykeln är så stor. Jag kunde från balkongen höra folk skratta ända nere vid tågstationen. När skratten hade slutat eka mellan husväggarna skred jag till verket med att laga den lilla punkteringen. Jag bar ner cykeln till hobbyrummet som vi har i vårt hus. Där skruvade jag av hjulet och tog upp det till lägenheten för att göra finliret där. Det visade sig dock ganska snabbt att hålet var stort som en femkrona både i slangen och däcket och därför var näst intill olagbart. Då var det bara att pallra sig ner på stan och inhandla ny slang och nytt däck och sedan mixtra lite och skruva ihop det hela så var det som en helt ny cykel. Bitvis i alla fall. Therese blev överlycklig och överöste mig med pussar och lovord och började tjata om giftermål och allt möjligt konstigt. Jag var tvungen att ljuga ihop en historia om att jag fått hjälp av grannen och att jag nästan inte gjort någonting själv för att hon skulle lugna ner sig.

Imorrn ska jag åka ut till skolan en sväng och tvätta larmstället och träna lite och sedan basta. Det är en lagom skoldag tycker jag. Resten av den här kvällen ska jag ägna åt själavård och bibelläsande. Shalom!



Bowling och jordbävning

Dagbok Posted on Tue, December 16, 2008 21:40:18

Idag har det varit jordbävning. Jag vaknade av att sängen skakade och det ramlade ner saker från bokhyllan. Det första jag tänkte var: ”Oj, nu är det jordbävning.” Therese däremot var helt övertygad om att det var en poltergeist. För att vara på en säkra sidan klev jag upp och kikade ut genom fönstret för att se vad som egentligen hänt. Därute syntes ingenting konstigt och när jag såg en person cykla förbi på vägen nedanför vårt hus insåg jag att det inte var något allvarligt som hänt och lade mig i sängen och somnade igen.

I lördags var vi på Big Bowl i Malmö och bowlade och åt julbord med klassen. Bowlingen gick sådär kan man säga. Ätandet och öldrickandet gick desto bättre. Under middagen blev Marcus uteskorterad av en vakt för att han skulle få ta en nypa luft. Han hade ”ramlat av stolen lite väl många gånger”. Vad jag fick erfara så var det mer så att han tacklade andra av stolarna än ramlade av sin egen. Men ändå. Nu har i alla fall hans flickvän förbjudit honom att dricka öl med oss igen. Efter maten spelade jag och Angelica en omgång airhockey som slutade med att jag förlorade. Och det till tonerna av okänd kille som stod bredvid och skrattade och ropade: ”Haha! Du får ju tjejspö!” Lagom kul. När vi ätit och bowlat och spelat airhockey drog vi vidare till en pub som låg väldigt långt bort, men vi gjorde vårt bästa för att få tiden att gå. Till exempel brottas och leka kurragömma. Där uppehöll vi oss resten av kvällen innan det var dags att ta en taxi hem till Lund. Jag lyckades även med konststycket att pruta priset åt fel håll. Men man kan ju inte vara duktig på allt.

Apropå duktig så har vi haft praktiskt prov i trafikolycka idag. Vi blev utalarmerade till en bil som hade voltat och låg på sidan med en person i bilen. Det var lite bökigt men det hela flöt på bra och vi blev klart godkända. Med den snabbaste tiden hittills i klassen också så vi var nöjda. Och det vi missade poäng på var endast små små slarvfel. Duktiga alltså!

Jag har fått sparken! Helt plötsligt ringde dom en dag från Sturup och sa att dom ville säga upp mig och Leffe från årsskiftet. Det berodde på att vi inte hade tid att gå deras tramsutbildning i tre veckor i vår. Men mig gör det egentligen inte så mycket för om allt går som det ska kommer vi som ska göra praktik i Lund och Malmö i vår att få en utbildning för att sedan kunna vara timvikarier i Räddningstjänst Syd. Hur bra som helst!

Snart är det jul. Och en dag i veckan satt jag och tänkte lite på Jesus. Och Jesusbarnet. Det är ju skitknäppt att kalla barnet i krubban för Jesusbarnet! Jag har aldrig hört talas om någon som kallas för Danielbarnet eller Erikbarnet eller något liknande över huvud taget! Är det bara för att han är Jesus eller har det blivit en konstig översättning en gång i tiden som sedan hängt med. I vilket fall så kommer jag vägra att kalla den lille skiten i krubban för Jesusbarnet och istället säga lille Jesus. Nog om det.

Imorrn är det sista dagen på skolan innan jul. Två prov står på schemat. Men det är inget jag är speciellt orolig för. Det har ju gått bra hittills så jag borde klara mig igenom det också. Sen på torsdag morgon bär det av hemåt! Elva långa timmar på ett tåg. Men jag kommer packa mycket musik och läsning. Eller det räcker nog med boken jag håller på med just nu: ’Brott och straff’ av Dostojevskij. En rätt bra bok så här långt, men jag har ett par hundra sidor kvar innan jag kan ge den slutgiltiga domen.

Nu ska jag plugga lite och kanske fika. Eller så väntar jag på att Therese kommit hem från jobbet… Eller så kanske inte…

Blog ImageBlog Image



Köttebullekungen

Dagbok Posted on Mon, December 08, 2008 11:41:46

Jag kom nyss hem från en liten runda på stan då jag tänkt slutföra julbestyren genom att inhandla den sista julklappen. Men även denna gång kom jag hem tomhänt. Att det ska vara så jäkla svårt! Men det hade kunnat vara värre. Fråga Therese. Haha!

Förra helgen var vi på en minisemester i Köpenhamn. Vi anlände mitt på dagen på lördagen och planen var då att strosa runt på Ströget och fönstershoppa. Men nu hade vi ju sån tur att det regna ganska mycket och det var väldigt mycket folk ute. Och alla hade paraplyer förstås. Mina ögon råkade nu vara precis i lagom höjd för alla vassa paraplypiggar. Tur att jag hade glasögon annars hade jag varit blind på minst ett öga. När vi hade gått ett par timmar och kommit fram till Nyhavn kände vi att det nog var dags att ge upp det där, blöt om fötterna som vi var. Sagt och gjort så gick vi tillbaka till stationen och tog en buss till hotellet. Där gick Therese loss med hårtorken och försökte torka både skor och strumpor. Tror hon lyckades rätt bra. Efter det satt vi och stirrade ut genom fönstret i väntan på att regnet skulle sluta. Och till sist så slutade det faktiskt! Då var det bara att dra på sig skorna igen och bege sig utåt. Vid det här laget var vi väldigt hungriga så det första vi gjorde när vi kom in till centrum var att leta mat. Vi hittade ett ställe som hette City Rocks tror jag. Det var ett ställe i O’learys-stuket men med musiktema istället för sport. Där klämde vi i oss en varsin kycklingburgare och jag en Kilkenny medan Therese fick hålla sig till tjejölen.

När vi var mätta, belåtna och otörstiga promenerade vi till Tivoli för att spana in den beryktade julmarknaden, som även var målet med resan. Jag tror aldrig jag sett så många lampor på ett och samma ställe! Det lyste och blinkade var man än gick och man fick hålla koll på fötterna så man inte snubblade över alla tomtar och julgranar som det fanns drivor av. Bitvis kändes det lite väl plottrigt men överlag mysigt. Det var bara snön som saknades. Redan efter en halvtimme började dock kylan göra sig påmind och vi fick det bekräftat att vi hade klätt på oss lite dåligt. Men det var inget som en stor kopp glögg inte kunde bota. När vi väl tagit oss tillbaka till hotellrummet funderade vi på om vi skulle gå ner till baren och sitta där och prata lite skit då timmen inte var alltför sen. Vi skulle bara vila lite först och slog på teven. Där visades ’Snuten i Hollywood 2’ och vi blev så trötta att vi struntade i baren och kollade klart på filmen och sen sov istället. På söndagen tog vi en ny tur på Ströget för att se hur det såg ut utan paraplyer. Det blev en snabb vända då vi endast inhandlade ett par bananer och en påse brända mandlar. Sedan bar det av hem till sköna Sverige igen. När vi klev av på stationen i Lund visade det sig att vi kom precis mitt i något sorts möte. Det var poliser, hundar, hästar, fyrverkerier, brända bildäck, nazister och vänsterradikaler i en salig röra. Då vi kände att vi inte tillhörde någon av grupperna gick vi en liten omväg runt Clemenstorget och gick hem istället.

Efter mycket stök har jag nu äntligen lyckats byta däck på bilen. Med lite hjälp av Therese förstås. Och detta lagom till den lilla snö som kommit skulle försvinna. Men nu är det gjort i alla fall så nu får det snöa hur mycket det vill!

Förra veckan gjorde jag köttbullar. Det blev alldeles fantastiskt gott! Kanske de godaste köttbullarna jag ätit. Tyvärr är det slut nu. Får kanske göra en ny sats någon dag. Mmmm…

Nu ska jag äta blodpudding och bacon och lingonsylt innan det är dags att bege sig till skolan. Också mmm…

Blog ImageBlog ImageBlog Image



Skum!

Dagbok Posted on Wed, November 26, 2008 22:19:08

Det är nästan så att jag skäms och har lite dåligt samvete. Fast bara nästan. Jag borde ju egentligen skriva lite oftare här, men det har som inte blivit av på senaste tiden. Varför vetefan. Men jag tror att det har att göra med min lilla flickvän som är oerhört uppmärksamhetskrävande, så jag skyller på det. Nog om det.

Det snöar som fan här! Och blåser! Nu när jag sitter och tittar ut genom köksfönstret ser jag bara en grå dimma och snöflingor som flyger uppåt. Konstigt. Jag trodde vi var i Skåne dit inga snöflingor når. Men icke. Jag som tänkte ta med mig Therese ut och låta henne byta däck på bilen men det kändes ju sådär. Får kanske vänta till i morgon. Jag måste göra det innan söndag i alla fall för då ska jag äntligen få jobba lite. Jag trodde ett tag att dom där ute på Sturup hade glömt bort mig, men så idag ringde det i telefonen och ett erbjudande om att jobba 08-23 dök upp. Nog för att jag hade planerat att dricka öl i morgon kväll och därför sa att jag behövde lite betänketid. Jag överlade med mig själv lite snabbt och konstaterade att det var ett ganska enkelt val så här i julklappstider. Och öl kan jag ju faktiskt dricka ikväll istället.

Apropå julklappar så är jag nästan nästan klar! Helt sjukt. Men jag började redan i mitten av oktober så skam vore det ju annars. Bara ett par detaljer och finslipning kvar. Sen försöker jag komma på vad jag själv önskar mig och än så länge har jag bara kommit på whiskyglas, kanske en fin whisky och böcker. Massor av böcker! Inga speciellt önskemål där, förutom kanske någon av biografierna om Led Zeppelin. ’Hammer of the Gods’ heter en om någon vill veta. Apropå böcker har jag nyss läst Hemsöborna av August Strindberg. Till en början var jag lite tveksam och det tog några sidor innan jag kom in i språket men sen… Vilken fantastiskt jävla bra bok! Så när jag nu öppnade ’Midvinterblod’ av Mons Kallentoft kände jag bara: ”Åh nej. Inte en sån här svensk skit-kriminal-roman till…” Hur många finns det egentligen? Och vem orkar läsa alla? Nä efter den här kommer det dröja läääänge innan jag öppnar en sån bok igen.

Det som skrivits fram till nu skrev jag i fredags. Sen dök det helt plötsligt upp en massa andra saker och längre kom jag inte. Men nu har till och med mormor skickat ett sms och sagt att det är dags att uppdatera så nu har jag väl inget att skylla på längre. Jag vet inte varför det ska vara så himla svårt egentligen. Jag tycker ju att det är roligt att skriva, och jag kan nog knappast skylla på att jag inte har tid. Tid är nog det jag har mest av. Men nog om det. Idag är det onsdag och jag är förkyld som satan. Det är dock väldigt länge sedan sist nu så jag är rätt nöjd och känner inte för att klaga. Och dessutom är jag ledig fram till måndag nu så jag missar inget viktigt i skolan heller. Jag hoppas bara att jag blir frisk innan lördag när vi ska till Köpenhamn, annars kommer Therese förmodligen att strypa mig.

Av någon outgrundlig anledning har jag blivit utsedd till klassens datornörd. Jag insåg det i onsdags när jag som vanligt åt lunch på elevhemmet på skolan och Viktor kom och la sin dator i knät på mig och sa: ”Den startar inte. Fixa.” Sen gick han. När gick det såhär snett? Så länge jag kan minnas har jag varit väldigt intresserad av datorer och allt man kan göra med dessa. Men samtidigt har jag aldrig någonsin när någon frågat vad mina intressen är sagt att det är datorer. Men det är nog bara att inse att jag är en nörd. Men vafan gör det? Jag är ju en snygg sådan så jag överlever nog.

I måndags hade vi en lektion i skum. Skum som man släcker eld med. Det vi gjorde var att vi tog på oss andningsutrustningen in i ett stort hus som vår lärare blåste in tusentals liter skum till det var fyllt till taket och sen skulle vi försöka hitta ut. Det var inte bara kolsvart utan skummet gjorde att det enda man hörde var sina egna hjärtslag och andetag. Snacka om att känna sig vilsen! Men det gick bra och jag hittade ut till slut utan större missöden. Jag kan inte direkt påstå att det är tråkigt och jobbigt att gå i skolan, snarare tvärtom. Och med dom orden tackar jag för mig ikväll och tar en Ibumetin och en skvätt nässprej och kryper till sovrummet. God natt!

Blog ImageBlog ImageBlog Image



I Linnés fotspår

Dagbok Posted on Sun, November 02, 2008 22:39:21

Mitt eget hem har startat krig mot mig och min vänstra stortå. Överallt lägger den fram saker som jag sparkar in min stackars tå i. Typ soffor, konstiga träsaker och trösklar. Det började i torsdags och så vitt jag märker pågår det fortfarande. Jag vet inte vad jag gjort för ont men jag ska försöka komma på det innan jag bryter en tå till.

I torsdags var jag och lilla Therese ute och vandrade runt i nån sorts nationalpark mellan Dalby och Södra Sandby. Jag trodde det skulle vara massa konstiga blommor och stora fjärliar som flög runt där, men det visade sig att den milslånga sträckan vi gick till största delen bestod av helt vanlig grusväg. Får kanske ta och kolla upp hur kriterierna för att det ska klassas som nationalpark egentligen ser ut. Möjligt att det kan behöva revideras. Men förutom det så var det riktigt trevlig och mysigt. Varm oboy och mackor hade vi tagit med oss också. Det var till och med så roligt att vi gjorde ungefär samma sak idag igen, fast på ett annat ställe. Dagens promenad var dock lite mer händelserik då vi gick runt och utforskade stigar och skogsdungar istället för parkeringar. Och det bästa av allt var att vid ett hus vi passerade stod vid vägkanten precis en sån rosa liten bil jag hade när jag var liten. Den hette Grisen och man tankade den genom att stoppa in vinbärskart i ett litet hål därbak. Fantastisk liten bil.

I fredags var jag, Leffe, Peter, Simon och Joel på after school. Ett riktigt bra påfund måste jag säga, nästan så det skulle kunnat vara min idé. Baren öppnade 15:00 och en stor kanna öl på två liter kostade 80 kronor. Där satt vi i ett par timmar och pratade skit, spelade kort och drack öl. Sen var det dags att springa hem för en snabb middag med lilla damen innan hon skulle iväg på jobbet. Innan hon stack iväg började hon lappa ihop min piratskjorta som fick lida hårt sist den användes. Sen fick jag ta över syandet och om nån undrar om det är svårt att sy efter att ha druckit ett par kannor öl så kan jag berätta att så är också fallet. Men resultat blev förvånansvärt bra. Klippa lite här, sy lite där sen var det som en ny skjorta! När det var klart klev jag i hela piratkostymen och slängde mig på cykeln för att trampa iväg till Leffe. Där drack vi lite mer öl och lyckades via telefon övertala Stefan att komma hit på besök nästa helg. Det var inte speciellt svårt då allt jag lockade med var gratis öl och husrum. När förhandlingen var avklarad pallrade vi oss iväg till ett annat partaj. Det blev en tidig kväll vilket igår morse kändes rätt skönt. Det kändes dock lite konstigt att för en gångs skull inte fira Halloween som Spindelmannen. Han var utlånad och härjade förmodligen i skogarna utanför Rejmyre.

En klasskamrat till mig var med i Christer i P3 som veckans singel i fredags. Det fungerar ungefär som det där tv-programmet som Lotta Engberg hade förut där tre tjejer får svara på frågor sen väljs en ut som en vinnare och får gå på dejt. Det hela slutade med att tjejen han valde ut var Lina från Rissna som gick klassen under mig i Gällö. Världen är bra liten. Och på tal om det är det dags att krypa till sängs tillsammans med Therese, Pricken och Dennis.

Blog ImageBlog ImageBlog Image



« PreviousNext »